Utan transportetapperna hade vi 25 dagars skidåkning. Totalt tar resan ca. 30 dagar.

Mycket kort kan det beskrivas så här: "Du sover, äter, går på toa, åker skidor, sover" Den lite längre versionen är att du går upp och börjar koka vatten direkt. Medan maten och kaffet tillagas kontrollerar man om det finns skavsår som måste tas hand om. Du äter sedan dagens havregrynsgröt, tvingar ner 1 liter vatten, lägger på solskyddsfaktor 50 och tar på dig skalkläderna. När all personlig och delad utrustning har packats upp är det allas tur att få lite avskildhet i arbetsgropen. När detta är gjort packas tältet i en skidväska och fästs på pulkan innan man ger sig av på skidor. Det går i etapper som varierar mellan 30 och 45 minuter och 5 till 10 minuters vila.

När du kommer till lägret ska tältet sättas upp och kokningen av vatten påbörjas så snart som möjligt. Jag skottade en arbetsgrop i förtältet varje dag så att vi kunde stå upprätt och laga mat och koka vatten, samt ha en färdig toalettgrop innan vi åkte nästa dag. Tiden gick mest åt till att koka vatten, äta middag och sova när man var i tältet, men jag och min tältpartner kunde även kolla på ett antal medhavda filmer.

Jag frös nästan aldrig på Grönland. Men det fanns dagar då all exponerad hud, som i ansiktet mellan masken och glasögonen, gav ett bitande eller knipande besked att det var kallt. Annars hade jag två dagar där jag använde PrimaLoft-byxorna som skydd mot den kalla vinden.

Undantaget är dagen då det regnade och man blev blöt genom skalkläderna och fick stå som en lemur medan guidetältet slogs upp, det var en hemsk upplevelse. Annars var det flera dagar där skaljackan var av och skalbyxorna var öppnade hela vägen upp så att vi i princip bara hade ull, det var faktiskt flera som bara hade ull dessa dagarna också.

Jag gick ihop med Håkon som var min tältpartner och vi tog med en Bluetooth-högtalare och 1,5 l Mango Gin som vi använde för att göra ett litet 17 maj-firande. Jag gillade verkligen alla överraskningar, både ätbara överraskningar och goda drycker är en bristvara på isen och påverkar humöret positivt.

Monotonin var bra för mig, det var bristen på tillräckligt med mat som verkligen var den mest utmanande. Den lilla hungerkänslan som nästan konstant fanns i sinnet. Jag saknade rostat bröd med ost och skinka och det är något jag aldrig äter normalt, och så var det såklart hamburgare i tankarna, precis som på alla andra vandringar som varar mer än några dagar.

Det tycker jag bara var trevligt och är en av anledningarna till att jag också har varit på tre guidade turer med Bergans Adventures tidigare. Jag tycker om att träffa nya människor med samma intresse och det är inte omöjligt att det blir fler sådana resor för mig, samtidigt som det är underbart att lämna över logistiken till andra.

Ja, det går att ha "mysbrasa" i innertältet och torra kläder. Och om något inte blir helt torrt kommer det att torka på kroppen när du går nästa dag, så länge det inte regnar. Jag hade inga problem med blöta kläder eller utrustning, med undantag för en dag med regn och snöslask, och då torkade vi det mesta efteråt med en mysig brasa.

Jag vet inte om jag skulle använda ordet "uttråkad". Men jag blev uttråkad då och då och jag upplevde känslan av att se mig själv lite utifrån flera gånger. Benen rör sig i en jämn takt samtidigt som man inte riktigt har känslan av att vara fullt närvarande. Som tur är gillar jag stora vida utrymmen och känslan av att vara på expedition, så jag trivdes väldigt bra på det hela taget.